Vi visade nyligen en av Dan Nilssons bilder på Georg på Vallsjön. Här kommer ännu en av Dans bilder på Georg tillsammans med hans berättelse om denna bild. Bild och text hämtad ur Åmåls Fotoklubbs medlemsblad Visirskivan.

Efter besöket av 1700-talskopian av en ostindiefarare i Åmål erinrar jag mig en mindre, men betydligt äldre farkost, som jag fick förmånen att bese 1968 eller möjligen 1969.

Åke i Vassåker och jag var goda vänner och eftersom Åke aldrig kom sig för att ta körkort följde han gärna med på diverse turer i närområdena på min redan då antika BSA motorcykel. Ibland for vi fram till Georg i Vallsjön, för att prata en stund och lyssna på hans berättelser om guldgrävartiden i Montana eller annat intressant. Bland långkalsonger och mynningsladdare på köksbordet kunde han t.ex plocka fram en burk med guldnuggets, som han själv vaskat fram. Jag trodde honom förstås med så påtaglig bevisning. Mer tveksamma var både Åke och jag, när han hävdade att han hade hittat en ökestock från stenåldern nere i Vallsjötjärnet. Han kände väl tvivlet i luften och ansåg att saken behövde bevisas. ”Vell ni seen?” Detta var ju självklart. ”Då ska ja bara sela hästen” sade han till vår förvåning, varpå han körde fram med vagnen till baksidan av ladugården och började plocka ner de stegar som hängde under öfset på ladugårdens baksida. Vallsjötjärnet var då som nu i huvudsak bestående av gungfly. Vi fick lägga ut stegar efterhand, som vi kunde gå på fram till ett obetydligt klarvatten. Där började Georg sockna med en lång båtshake och fick mycket snart napp. Hur han kunde ha ordning på just denna fläck var svårförståeligt. Emellertid kom farkosten upp och befanns om inte direkt brukbar ändå i skick, som gjorde att den kunde studeras noga. ”Och här kan ni se att de nog har vart utriggare pån!” Han stack belåtet in ett finger i ett av två trekantiga hål på långsidan.

Efter undersökningen av den intressanta artefakten skickade vi den tillbaka ner i dyn. Där ligger den säkert fortfarande.

En bild tog jag i alla fall på Georg och den uråldriga båten. Den visade jag för en kamrat i Göteborg. Han kände Carl-Axel Moberg, som var professor i arkeologi i Göteborg vid den tiden. Han for till Moberg med bilden och den senare intygade, att det verkligen rörde sig om ett arkeologiskt fynd. Han berömde också Georg för att han var så klok att han släppte tillbaka båten i dyn. Fyndet var tydligen inte alltför märkligt, men framför allt fanns inga resurser ekonomiskt för konservering.

Georg i Vallsjön var mycket intresserad av naturfenomen och historiska minnesmärken. Jag blev förevisad mer än en misstänkt varggrop i omgivningarna. Han samlade på antika vapen och möbler och hade många värdefulla tavlor på väggarna. Efter hans död var det stor auktion på allt detta. Auktionsförrättare var Karl-Erik Eriksson från Arvika, som också höll TV-auktioner. Det hade parkerats bilar efter vägkanterna långt ner mot Fengersfors.

Åke i Vassåker minns säkert många. Han var politiskt aktiv i Folkpartiet, hembygdsforskare, schackspelare, expert på astronomi och kunde i stort sett alla OS- och VM-rekord i olika sporter, m.m m.m Han var ett minnesgeni.